Igår var jag på en promenad som var minst sagt annorlunda. Det var längesedan jag kände mig så fri och stark i samband med en promenad. Jag brukar känna mig stark när jag är ute och går, jag är envis och går inte omvägar för att slippa jobbiga backar eller dryga vägar. Nejnej, jag går All-in och ger mig fan på att jag ska klara av det i en jävvla fart.
Men igår var det annorlunda på något vis. Jag hade sällskap av en människa jag sällan eller aldrig umgåts med egentligen. Men det gav mig nya perspektiv på saker och ting och hon är nog omedveten om hur mycket styrka och frihetskänsla jag fick av henne. Så, med tanke på vad en promenad i gott sällskap kan göra så ska jag aldrig någonsin ta det förgivet! Kanske kan jag övertala henne till ytterligare en promenad idag?
Förövrigt var gårdagen en sprallig och vacker dag på många sätt och vis. Var i nyhammar en sväng, blev "firad i efterskott" av pappa och hans fruntimmer. Efter några timmar i nyhammar var det dags att åka in till L-a igen. Jag och mitt promenad sällskap hade bestämt att vi skulle höras på msn vid 18, men eftersom jag är en sådan tidsoptimist kom jag en halvtimme försent (fanockså!). Men det gjorde ingenting. Vi var ute och gick i närmare 2 timmar. Niiiice! Det kändes i benen efteråt men härligt härligt! Nu ska jag lägga mig och fortsätta läsa "Flickan som lekte med elden".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar