När saker och ting känns som tyngst, det är då man verkligen uppskattar sin familj.
Jag har pratat mycket med mamma och min ena syster, Sofia, och jag mår så mycket bättre. Jag känner mig lycklig och glad igen, trots att saker och ting fortfarande inte har löst sig och jag ibland blir och känna mig helt förstörd över att jag "lever i ovisshet" så att säga. Men min familj gör mig lycklig. Sen hur man definerar familj, det är en annan individuell sak.
Nu har jag ett leende på läpparna och har alla planer på att fortsätta ha mitt leende kvar på läpparna och känslan av lycka, för varje ögonblick av lycka är fullständig eufori!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar