12 apr - allt har sin tid.

Låt det som en gång varit vara.
Det blir inte bättre av att dra upp det igen.

Jag tror inte att tiden läker alla sår, men man lär sig att leva med ärren som blir konsekvenserna av såren. Spåren av de såren som tillfogar oss smärta består, som ett märke på kroppen och som ett minne i våra huvuden och kanske även i våra hjärtan. Men vi lär oss leva med det. Det jävliga är väl när ärren är alldeles för stora för att man ska kunna acceptera. Som tur är har det ännu inte hänt mig.

Allt har sin tid. 

Men det finns ändå en tanke, är detta min chans att ställa allt till rätta? Men samtidigt, är det verkligen min sak att ställa allt till rätta? Bär jag ansvaret för det? Eller borde jag låta allt vara. Är att ställa allt till rätta lika med att gräva upp lik?