Det finns tillfällen då jag har mycket att säga, många ord som svävar ur mig. Oftast är jag så uppe i varv att det bara kommer en massa ord. Det är inte så att jag ångrar orden som svävar ur mig, nej nej. Jag vet precis vad jag säger och jag menar det verkligen. Jag kan bli trött på att jag under en lång tid hållit tyst, och det här med tystheten kan ha många orsaker, exempelvis att jag inte vill lägga mig i, eller att jag anser att jag inte har med saken att göra, och ibland är det faktiskt så att man inte finner orden, förrens ett bra tag senare. Det är en avvägning, hur mycket ska man egentligen säga?
Jag har nästan känt det här på mig, att det fanns ett stopp liksom. Det som är tråkigt med stopp är att de kan bli att se ut lite hur som. Detta stoppet var en tvärnit med minimala bromsspår, varför? Jaaa kanske för att det inte gick så jättefort ändå. Det har nog kommit farande väldigt sakta. Men ja, bromsspåren är ändå tydliga. Och stoppet ännu tydligare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar