Det går inte så bra för mig. Det känns som en stor sten på min bröstkorg och det bränner i halsen på mig, näsan är täppt och jag känner att paniken börjar komma, som den alltid gör vid de här bekanta symtomen.. Astman är ett faktum.
Paniken gror inom mig och jag kan inte hejda att tårarna rinner nerför kinderna, Vad fan ska jag ta mig till, jag har ingenstans att ta vägen... Då slår det mig att jag kan gå ut på balkongen... Nu har jag setat här på balkongen i närmare 30 minuter.. Det värsta är över, men jag vet att går jag in så börjar det igen. Så nu sitter jag ute på balkongen, med datorn i knä och med en molande värk i bröstkorgen. tungt molande rund stenaktig känsla i bröstkorgen.. Fan också.
Det var länge sen jag hade krångel med astman, så därför har jag ingen bricanyl heller.. Antagligen mer känslig nu när jag har en förkylning i kroppen också som sänker mitt immunförsvar...
Hur ska natten bli?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar