Hon sörjer det hon kommer att gå miste om. Det hon inte hör och det hon inte ser, en dimma minst lika stor som henne själv, mörkar hennes omdöme, när ska hon öppna ögonen utan tårarnas dimma.
Tårarna är tunga nu, tårarna är fyllda av sorg. En sorg hon ännu inte förstår sig på.
- Anonym
söndag 28 februari 2010
28 feb - anonym
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar